Annika Cleo, född Hultman, är uppvuxen i såväl Göteborg som i Helsingfors. Hon står med fötterna stadigt rotade i såväl Sverige som Finland. Fast stadiga fötter är inte ett begrepp man förknippar med Annika, tvärtom, hon svävar, sprudlar och strålar. Hon är starkt närvarande i stunden med sitt stora, härliga skratt – och samtidigt mycket medveten om andra dimensioner i tillvaron.

- Jag har fått det bästa av båda världarna, både i Finland och i Sverige, säger Annika.  Idag heter Annika Cleo, ett tillnamn som hon valt själv, utifrån den hon är och känner sig som idag. Hon är i första hand sin egen, först i andra hand dotter, mor m.m. och ville därför skapa sig ett eget efternamn.

Lätta fötter

- Jag har nog alltid känt att sjunga var det jag ville göra. När jag tänker tillbaka och jämför med hur väninnorna tänkte så har jag alltid vetat att det skulle vara sång och teater för mig. Det fanns inget som intresserade mig lika mycket.

Annika sjöng och uppträdde under hela skoltiden. Efter avklarad studentexamen från Lönkan i Helsingfors flyttade hon tillbaka till Göteborg där hon fick huvudrollen i musikalen Avenyn. Hon påbörjade studier på Balett Akademiens musikallinje i Göteborg, och fortsatte sedan på musiklinjen på Södra Vätterbygdens folkhögskola och senare med dramatik vid Göteborgs universitet. Under studietiden i Sverige tillbringade Annika somrarna i Finland, och medverkade då bl.a. vid Raseborgs sommarteater.

Viktiga möten

Uppmuntrad av sin familj vågade Annika satsa också professionellt på sin musik. Efter avklarade studier flyttade hon 1992 tillbaka till Finland för att jobba. Hennes första uppdrag värvades hon till av Niklas Rosström - det var att sitta i juryn i "Finlandssvensk talangjakt" tillsammans med Ami Aspelund och Bertil Blom. Dessa tre personer kom alla tre att bli viktiga för Annika under de kommande åren.

- Jag upplever att jag har blivit välsignad med att både medverka i projekt som andra initierat och förverkliga projekt som jag själv tagit initiativet till.

Sommaren 1993 spelade Annika med i Sound of Music på Raseborg, där hon lärde känna Marika Krook. Dessa två kom att samarbeta mycket genom åren - bla. blev följden av det mötet konsertserien Nocturne som Annika drog i Raseborgs slottsruiner under några år med gäster som Ami Aspelund, Göran Fristorp, Otto Donner, Nicke Lignell och Birgitta Ulfsson.

Faser

Hela Annikas vuxenliv har präglats av att viktiga händelser i hennes liv har satt igång olika processer inom henne.

Bearbetningen av sorgen efter en älskad pappa medförde att hon för första gången kände sig redo att ge sig in i en långvarig djup relation med den man som hon senare kom att gifta sig med. När barnen sedan föddes vaknade helt nya, kreativa impulser inom Annika.

Dottern Linns födelse förde med sig att Annika tog in på ett helt nytt spår och parallellt med artisteriet började undervisa i sång. Samtidigt fördjupades hennes inre, andliga utveckling. Sonen Felix födelse förde med sig ett nytt slags mod att både i ord och i toner våga verbalisera vad hennes inre universum handlade om - hon började skriva egna sånger.

Hela den processen utmynnade på sätt och vis i Annikas 10 års konstnärsjubileum som firades på Savoy i Helsingfors. Det var första gången Annika framförde sina egna sånger på en scen. Sångerna bandades och blev till skivan Stjärnan i mig.

- Den resan var så omvälvande att jag insåg att jag ville satsa på min egen musik. Detta sammanföll med att jag upplevde att jag hade gjort det mesta i Finland redan, jag hade sjungit på bröllop och begravningar, uppträtt i olika sammanhang, gjort program för både radio och tv m.m. Plötsligt kändes klivet tillbaka till Sverige inte så skrämmande längre. Jag behövde nya impulser, ny frisk jord att sticka ner mina rötter i.

Förändringar

År 2003 gick flyttlasset till Järna utanför Stockholm. Järna ligger mitt emellan familjerna i Helsingfors och Göteborg, och är dessutom Nordens centrum för antroposofisk verksamhet. Detta lockar människor med en altenativ livssyn till Järna, och det var också huvudorsaken att det blev just Järna för Annikas del.

- Jag är inte antroposof, men deras människosyn sammanfaller på många sätt med det jag tycker. Att vi har en andlig dimension som är lika viktig att ta i beaktande som den fysiska och känslomässiga.

I Järna har Annika satsat på sin egen musik och också undervisat ungdomar och förståndshandikappade i sång. Haganäskören har bl.a. satt upp Sås & Kopps musikal Robin Hood på Kulturhuset i Ytterjärna.

Att välja inre utveckling har också inneburit en del drastiska vändningar i Annikas liv. Flytten till Sverige var en sådan, och några år senare skilsmässan från barnens far. Hon är noga med att poängtera att det inte finns någon anklagelse gentemot någon utan att hon själv bär ansvaret för att skapa det goda livet.

Samarbeten

På kvinnodagen 2007 var Annika inbjuden att konsertera för Finlands svenska Marthaförbund - vilket ledde till att Marthaförbundet beställde och hösten 2007 gav ut cd:n Våga och vinn – sånger för kvinnan med fem av Annikas nyskrivna sånger.

Samarbete fördjupades när Annika, utifrån dels sin egen skilsmässa och dels sin stora kärlek för Barbro Hörbergs sånger, skapade projektet Kärleken och vägarna den tar. Helheten bestod av musikteaterföreställningen Älska mig för vuxna och barnmusikalen Salias saga för barn, samt en paneldiskussion som tog avstamp i föreställningarna. Temat var vuxenansvar, och de medverkande var lärare, kuratorer, föräldrar och Annika själv.

-Hur våra vuxenrelationer än ser ut, så skall inte barnen behöva bära vårt känslomässiga ansvar! Jag ser så ofta barn som hamnar i sitsen att behöva välja vem de skall vara lojala med. Barn älskar båda sina föräldrar lika mycket och har rätt att få göra det.

Kärleken och vägarna den tar turnerade i Svenskfinland under 2008 i samarbete med Marthaförbundet och gästspelade också i Järna (Sverige) och Oslo (Norge). Över 1 000 barn såg Salias saga.

Nya vägar

Parallellt med cd:n Våga och vinn och projektet Kärleken och vägarna den tar kände Annika en allt större nyfikenhet och längtan att möta nya musikaliska former och andra konstuttryck. Hon medverkade en kort tid i gruppen Närvaro (improvisationsforum för alla konstformer) men letade sig snart vidare, och i april 2008 erbjöd sig ett tillfälle att på allvar testa det hon längtade efter.

Kläddesignern Noora Steenvoorden (tidigare Palokankare) erbjöd henne att tonsätta fyra dikter som hon skrivit till fyra konstklänningar hon skapat och som skulle visas på hennes vernissage/modeshow. Utöver detta ville hon ha fri röstimprovisation i mellanakterna. Annika tackade omedelbart JA! och valde att ta med sej dansaren och skådespelaren Matilda Cederqvist för att låta dans och röst mötas i improvisationerna. Hela tillställningen var en succé, och än idag efterfrågas sångerna.

- Nej, sångerna finns inte på cd än, men precis i dagarna har tanken på dem väckts till liv igen. Jag längtar efter att samarbeta med Katja Hellman (pianist/kompositör/arrangör) igen – hon gjorde bakgrundsmusiken till radioserien Annikas Undror 2003. Om detta projekt blir av, blir det min första skiva på finska.

Kärleken till ordet

Sedan barnsben har Annika älskat ord och tankarna och bilderna som de förmedlar. Tänkande August kallade hennes farmor henne redan tidigt, och många var somrarna som Annika tillbringade under äppelträdet med en bok i handen. I tonåren fick dikterna större utrymme och häromåret fick hon anledning att glädja sej åt att så varit fallet, då hon tillsammans med Dan Henriksson på Klockriketeatern i Helsingfors födde idén till det som kom att bli musikföreställningen Säj till om jag stör! Annika valde ut och tonsatte fjorton finlandssvenska dikter (varav tre finska dikter av Eeva Kilpi i svensk översättning) som hon sedan framförde tillsammans med Tove Wingren-Leppilampi, Janne Marja-aho och Speedy Saarinen, regisserade av Dan Henriksson

Ödet

En viktig spelare i Annikas liv har alltid varit ödet. Hon lyssnar lyhört och är en mästare på att finna mening i vad än som händer henne.

Sommaren 2008 gjorde hon en konsert tillsammans med Mikael Svarvar Trio, och ljuv musik uppstod – i dubbel bemärkelse. Konserten var lyckad och trion och Annika fann varandra på ett djupare plan. Detta bäddade för fortsatt samarbete. Det tog ett och ett halvt år, men i mars 2010 såg Annikas tredje cd med eget material Yours Truly dagen, och klädedräkten sångerna fått var sydd tillsammans med Mikael Svarvar Trio.

- Varje skiva jag gjort, varje konsert eller föreställning jag skapat känns som min baby. Mitt fokus, mitt engagemang och min kärlek riktas mot födelsen av något kreativt, som är ett yttre uttryck för mitt inre intryck. Men resan med Yours Truly försigick åt båda hållen samtidigt– inifrån ut och utifrån in.  Jag levde i en relation som jag speglade i sångerna. Skivan har inte bara en musikalisk dramaturgi, utan texterna i sig berättar också en historia. Och jag kunde släppa att allt skulle låta vackert, och låta det låta sårigt eller fult eller smärtsam beroende på hur känslan ville uttrycka sej.

Nuet

Idag har Annika nya järn i elden. Hösten 2011 flyttade hon tillbaka till Finland - för fjärde gången - och i april 2013 utkommer hon med visskivan I Ultrarapid, där flera av de finlandssvenska dikterna hon tonsatte till Klockriketeaterns föreställning "Säj till om jag stör" nu får en ny klädnad och ett nytt sammanhang. Skivan är producerad i samråd med Speedy Saarinen och några av Finlands finaste musiker medverkar tillsammans med bl.a. Robert Ek (Klarinett, Norrbottens NEO) från Sverige. Ett par av Annikas egna sånger ingår också i helheten.

Brobyggande

Avslutningsvis sammanfattar Annika sitt nu såhär:
"Livet har fört mej till en punkt där båda mina världar, min svenska och min finlandssvenska, gifter sig med varandra vackrare än någonsin. Jag är så tacksam att jag kan sammanföra och berika båda mina kulturer med det bästa av varandra!"



Intervjun gjord av Jessica Jensen (frilansjournalist, JESS!)