Jag älskar att resa! Jag lever upp när jag inte har några band som begränsar - när jag är fri att flyta med, öppen för sammanträffandena, de oplanerade mötena och det rena varandet.
Då är jag en gudinna och medveten om det. Jag betvivlar inte att jag egentligen alltid är det, men vardagens rutiner, jordbundenheten, gör det svårare att minnas.
Jag tränar mig i alltså i att vara i nuet på mina resor.. Och det som sker i mitt inre, speglas i det yttre och tvärt om. Jag skapar ett nytt jag - ett nytt liv - aktivt, och frigör mig steg för steg från allt jag valt att begräns mig med - plikter, måsten, rädslor...
Varför denna rädsla för att vara naken och visa mitt sanna jag? Varför har jag gått in i den gemensamma föreställningen att det är tryggare att gömma sitt sanna jag, än möta världen med det?
Jag återerövrar insikten att balans och styrka endast existerar när jag inte mixtrar och trixar för att försöka kontrollera eller manipulera mig till det liv jag tror jag vill ha.
För varje del av mitt jag som jag tror att jag måste dölja, är det som att binda upp en arm, hålla för ett öga, ta på en munkavle. Så nu jobbar jag på att använda hela min kropp igen - båda benen, mina händer och armar, mina ögon och öron, mina stämband, och inte minst mitt hjärta - vägvisaren och kraftverket i mitt jag!